Etikettarkiv: Vårdnadstvist

Då var det det här med jämställdhet igen…

Jag ställer mig frågan, varför ska vi pappor som kämpar i vårdnadstvister få höra att vi ska inte klaga med tanke på hur diskriminerade kvinnor är annars? Till er kvinnor svarar jag att jag mycket hellre tar er kamp än den som jag själv har just nu.

Jag håller med om att allt i vårt samälle inte är jämställt. Jag har fortfarande svårt att förstå varför t ex en sjukhusfysiker har mycket bättre betalt än en sjuksköterska, trots likvärdig utbildning och ansvarsområde. Det finns många fler exempel där kvinnor missgynnas på arbetsmarknaden, och för mig är det fullkomligt orimligt att det skall vara så.

I förra veckan hade TV4 morgonnyheter ett kort inslag där en advokat svarade på tittarfrågor angående pappors svårigheter i vårdandstvister. Jag såg det i efterhand, och kunde i samband med det också läsa de kommenterar som kommit in. Och självklar slog det mig att övervägande delen handlade om ”varför klagar papporna när det är så illa för oss kvinnor”. Advokaten som satt i studion var i mitt tycke riktigt bra, och gav en bra nyanserad bild hur det faktiskt ser ut inom det familjerättsliga området. Hon hänvisade bland annat till ”kontinuitetsprincipen”. Detta begrepp finns inte i någon lagtext, men har mer eller mindre blivit en praxis. I grunden är principen bra, men kan i en del fall bli kontraproduktiv, och då i de fall man pratar om jämställdhet. I korta ordalag handlar det om att barnet inte skall utsättas för stora förändringar i sitt unga liv. I säg bra, men det får konsekvenser, inte bara för den enskilde föräldern eller barnet, men också för den samhälleliga synen. Problemet uppstår när ”kontinuitetsprincipen” tillämpas, då den bygger på att mamman, dels på grund av amning och första anknytning, och dels på att de historiskt och kulturellt har tagit större ansvar för barnen de första levnadsåren. Mammans biologiska försprång går inte att förklara bort, men resten ligger i samhällets attityder. För rent krasst, varför är kvinnors löner lägre än mäns? Främsta orsaken är att kvinnor stannar hemma med barn och tar hand om hemmet. Det vill jag ändra på. Det finns inget som säger att vi män inte skulle kunna klara uppgiften att vara hemma med barn och sköta hushållet, lika mycket som kvinnor skulle kunna göra en yrkesmässig karriär.

För mig är ekvationen ganska enkel:
Kvinnor har lägre löner än män = jobbar mindre för ett ta hand om barn och hushåll, tar ut mer föräldraledighet, och där med borta från arbetsmarknaden
Män har svårt i vårdnadstvister = kvinnorna har huvudansvaret för barnen i unga år, är föräldralediga med barnen och hemma.

Ska men nå jämställdhet, och få fler män att vara hemma med sina barn, skall man skrota begreppet ”kontinuitetsprincip” och se alla föräldrar, oavsett kön, lika kapabla att ta hand sina barn.

Då var det dags igen…

Det var ett tag sedan senaste inlägget, men likfullt kommer jag fatta mig kort. Troligtvis kommer det mer kontinuerliga inlägg efter detta.

Idag lämnade jag in en stämningsansökan till tingsrätten i Göteborg. En ansökan om att tingsrätten ska pröva att jag ska ha vårdnaden om min son, och han ska kunna umgås med mig på samma villkor som sina dagiskompisar. Att detta måste ske 2014 i Sverige är i sig skrämmande, men att jag dessutom får göra det en andra gång gör det inte mindre skrämmande. Ni som följt min blogg vet att jag har haft en resa som inte i alla stunder har varit helt enkel. Det som var för två år sedan är sedan länge bearbetat och jag har lämnat det bakom mig för att kunna blicka framåt och uppnå mina mål. Jag är oerhört stolt över mig själv att jag har lyckats så bra som jag har gjort. Men det räcker ändå inte. Att min son ska få umgås med mig är omgärdat med en massa villkor, främst ställda av hans mamma. Om jag inte, i hennes ögon, uppfyller dessa villkor, får han inte heller umgås med mig. Dessa villkor är baserade på hennes egen personliga uppfattning, utan verklighetsförankring, på hur min tillvaro ser ut. Vad jag säger spelar ingen som helst roll. Och nu kommer det mest skrämmande, det gör det inte för familjerätten heller, för de litar mer på henne som aldrig pratar med mig, träffar mig, träffar min vänner eller familj, och inte heller frågar mig. Lika lite vet familjerätten om mig som hon gör. Kvar står jag, marginaliserad, och inplacerad i fack jag inte hör hemma i, med en bristande tilltro till socialtjänsten och rättsväsendet.

Igår fick jag i alla fall nog, efter det att min son, tillsammans med sin storasyster, inte fick möjlighet att ha en vettig tillvaro under sommarlovet. Jag ger inte på några villkor upp mitt föräldraskap, och jag kommer inte acceptera att utöva det under villkor.

Vårdnadstvisters två (endast) grundregler

En mamma stämmer pappan för att få ensam vårdnad och egen kontroll över barnen, och minskad insyn och delaktighet i barnens liv från pappans sida.

En pappa stämmer mamman för att få fortsatt gemensam vårdnad, eller alternativt gemensam vårdnad, och ökad insyn och delaktighet i barnens liv.

Vilket av båda alternativ är det bästa för barnet?

Föräldraskap och makt

I mitt förra inlägg definierade jag utifrån mina egna erfarenheter begreppet deltidsförälder. Det faktum att man är en deltidsförälder beror i de flesta fall på en separation med den andra föräldern. Men bara för att man separerar upphör inte de skyldigheter man har som förälder. På samma sätt som när föräldrarna lever tillsammans har man ett gemensamt ansvar för barnens omsorg, behov och utveckling. Och det är här som det kan bli stora problem. Jag kommer här dela med mig av mina erfarenheter om dessa problem som kan uppstå.

Vi alla vet att vi inte alltid kommer överens med den vi lever tillsammans med. Man delar inte åsikt om allt. Som föräldrar som lever tillsammans löser man detta genom diskussioner och dialog, och man kompromisser på sin egna åsikter. För vissa deltidsföräldrar gör man på samma sätt, med skillnaden att man pratar i telefon, träffas för att fika och diskuter, eller sköter det skriftligt, men man löser sina åsiktsskillnader på ett konstruktivt sätt. Man har ett väl fungerande samarbete som främjar barnens bästa och intressen.

Det är när det brister i kommunikation mellan föräldrarna som det blir problem. Åsikterna dem emellan går isär, och det finns stora svårigheter att framföra, och också acceptera den andres åsikt. Då blir det en konflikt. Här blir det nödvändigt att snabbt förstå vad konflikten består i och försöka lösa den, och det kan man enbart göra genom att kommunicera. Finns det då stora brister i kommunikation uppstår ett moment 22. Det är inte ovanligt att detta då leder till en tvist, en vårdnadstvist.

Men varför uppstår dessa tvister?

När det gäller de vårdnadstvister som helt bygger på kommunikationsbrister, så handlar det uteslutet om makt och kontroll. Det gemensamma ansvar som man hade innan separationen består likafullt, men den ena eller båda föräldrarna önskar kontrollen över det hela ansvaret. Det blir helt enkelt en maktkamp om vem som är den bästa föräldern för sina barn. Och för att bibehålla eller få makt så används härskartekniker.

I de flesta vårdnadstvister kan du finna inslag av dessa härskartekniker. I den utökade listan finns det sju olika tekniker, och det händer att alla sju förekommer från den ena eller båda parterna i en vårdnadstvist. Hur teknikerna ter sig i en vårdnadstvist kan se olika ut, men de förekommer i någon form.

Mina erfarenheter av härskartekniker under pågående vårdnadstvist

Det finns sju härskartekniker. Jag kommer här ge exempel på det jag själv erfarit av sex av dem.

1. Osynliggörande

Ena föräldern kommer med förslag, som i första hand förkastas av den andre, för att sedan tas upp som sina egna.
Till exempel yrkar en förälder på något i domstolsförhandling, den andre bestrider detta i en inlaga, och i själva förhandlingen lägger fram ett mycket snarlikt yrkande.

2. Förlöjligande

Enkelt uttryckt, argument som den ena föräldern framför, inte bara motargumeras utan också framställs som löjliga, och som om att man inte förstår.
Här krävs det egentligen inga exempel, för det är enkelt att föreställa sig. Det klassiska exemplet är ändå att man får höra från den som förlöjligar, att ”det har jag inte hört från barnpsykologen, och det du säger låter vansinnigt i dennes öron”.
Motargumentation bygger alltid på någon annans påstådda åsikt och inte den egnas, och liknelser är vanliga.

3. Undanhållande av information

Enligt min mening är det här den mest förekommande och använda härskartekniken i en vårdnadstvist. Genom att inte ge information skapas svårigheter att utöva sitt föräldraskap, som sedan kan användas emot en (om det skulle uppstå brister i föräldraskapet).
Till exempel att ett barn utvecklar en allergi som den andra föräldern inte får kännedom om, utsätter barnet för allergenen, och blir därefter anklagad för att brustit i omsorgen då barnet blir sjukt.

4. Dubbelbestraffning

Också en vanligt förekommande teknik i vårdnadstvister. Man ställs inför val av den andre föräldern som alltid leder till att man blir ifrågasatt oavsett vilket val man gjort.

5. Påförande av skuld och skam

Den här är lite kopplad till underhållande av information när det gäller vårdnadstvister. Återgå till det exemplet med allergin, och man får då höra att ”man borde tagit reda på det innan själv”

6. Objektifiering

Denna tror jag är mycket vanlig. Man tillskriver den andra förälderns egenskaper som överhuvudtaget inte har med föräldraskapet att göra.
Till exempel kan det vara att påtala att man har skulder, bor i en liten lägenhet eller saknar bil.

Den sjunde har jag själv inte erfarit, men det är Våld eller hot om våld men jag är säker på att detta också förekommer i en vårdnadstvist.

Hur löser man då en vårdnadstvist?

Ägnar sig båda föräldrarna åt att använda sig av härskartekniker, så kan enbart en domstol lösa tvisten. Konflikten dem emellan kommer alltid att bestå. Det som domstolen gör är att skapa regler för hur barnens framtid skall se ut. Eftersom föräldrarna själva inte är överens om vad som är barnens bästa, så får domstolen själva avgöra vad som är bäst för barnen. Det här löser på intet sätt en konflikt utan det löser bara tvisten.

Är det bara den ena föräldern som använder sig av härskartekniker så kan dessa motarbetas på ett effektivt sätt, om än att det krävs mycket tålamod. Det bästa sättet är att använda de motsatta teknikerna mot de som nämnts ovan, och dessa benämns bekräftartekniker. Alltså; Synliggörande, respekterande, informera, dubbel belöning och bekräfta rimliga normer. För det ligger i de persons, som söker makten, natur att man vill ha bekräftelse, och får man den behöver man inte heller använda tekniker för att uppnå den.

Jag själv befinner mig en vårdnadstvist, och har, som jag tidigare skrev, upplevt sex av härskarteknikerna mot mig. Vad gör jag är att använda mig av bekräftartekniker i dagsläget, men det har varit en lång resa innan jag insåg att det var den enda effektiva, och bästa, vägen för min son och mig.

Väl mötta igen