Jag älskar mina barn trots att jag inte är mamma

Rubriken till detta inlägga kan säkerligen uppfattas som provokativt, men ofta ser jag på facebook inlägg, från kvinnliga vänner där, med bilder (inte på sitt eller sina barn) och en text om den fantastiska kärleken det innebär att ha barn, och sedan en uppmaning att dela eller gilla om man är mamma till en son eller dotter. Det är väl helt okej, men snälla, filtrera delningen. Vi är många pappor också och jag har i alla fall svårt att förhålla mig till den typen av inlägg eftersom jag älskar mina barn lika mycket som en mamma gör. Jag kan faktiskt känna mig marginaliserad och i sammanhanget oviktig, vilket jag inte är. Men faktum är att den typen av inlägg ökar bara polariseringen mellan könen i dess föräldraskap och är i mitt tycke rent kontraproduktiv. Att älska sina barn är inte en förbehållen rätt bara för mamman!

Jag kan i alla fall uppleva och se en betydligt ökande andel pappor som mer och mer tar ansvar för sina barn, inte bara försörjer dem, just för att förutsättningar finns. På mina promenader med min son möter jag lika många pappor som mammor ensamma, så det visar ändå att samhället låter oss få vara föräldrar på lika villkor oavsett kön. Varför kan inte dessa inlägg på facebook spegla verkligheten? Eller är det så att kvinnor har ett större behov att bekräfta sin föräldraroll än män? Tanken har slagit mig… Man pratar om moderskänslor, och kanske det är det som i det här fallet spelar in i vissa fall. Men finns det inga faderskänslor? Jo men självklart, men de ter sig i andra uttryck, som för en kvinna säkert förefaller ”konstigt” i vissa fall. För jag vill betona, I VISSA FALL. Det finns ingen mall, och det kommer aldrig finnas någon. Och moderskänslor har mer med en mall att göra än verkligheten.

En sak till som kan få mig att fundera kring dessa inlägg på facebook är föräldrarollen i sig. Att söka bekräftelse i sin föräldraroll genom att dela och gilla ett inlägg är för mig främmande. Visst jag kan hålla med om mycket som skrivs, men jag har inget behov att basunera ut det till allt och alla. Jag är trygg i min föräldraroll och den återkopplingen får jag också genom mina barn. Jag behöver inte mer bekräftelse än så. Det självklara är att jag finns för dem, ger dem närhet, trygghet, god uppfostran, kärlek och omsorg. Helt enkelt leva FÖR dem, och inte GENOM dem. För tanken har faktiskt slagit mig, att behovet att dela och gilla den typen av inlägg, visar mer på att man lever genom barnen än för dem.

Vi föräldrar är stolta över våra barn, och att dela med sig av speciella händelser med barnen är fullt naturligt, och det uppskattas inte minst av övrig familj och vänner som inte var med i själva händelsen. Den typen av inlägg på facebook gillar jag ofta, för där är syftet och meningen med det inte egoistiskt på något sätt.

Jag kan skriva hur många inlägg som helst på facebook hur mycket jag älskar mina barn, och mina vänner kan dela och gilla det hur mycket de vill, men mina barn kommer inte älska mig mer för det. Det här har jag också påtalat för ett par av mina kvinnliga bekanta som är mammor, och då blivit bemött med att jag är  man och pappa. Hrmph, det var just det!

Annonser

One thought on “Jag älskar mina barn trots att jag inte är mamma

  1. Stig Carlberg

    Bra sagt och skrivet Nisse! Det är för mycket tunnelseende i könsdebatten. Bättre då med din helhetssyn.
    Med vänlig hälsning
    din gamle arbetskamrat Stig

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s