Månadsarkiv: februari 2013

Var inte skeptisk

Jag ska nu berätta en sann historia som jag har burit med mig länge och alltid kommer att göra. Historien i sig är inte så intressant, men lärdomen från den är verkligen i mitt tycke intressant. Det handlar om hur vi som människor ibland kan vara oförstående för de misstag vi gör, och de faktorer som får oss att göra misstag, i de flesta fall omedvetet.

Händelsen utspelar sig hos en exklusiv brittisk biltillverkare. De har små volymer och varje bil är specialbeställd av en kund. Jag behöver inte nämna vilken biltillverkare det är, men James Bond körde många av deras bilar i filmerna… I vilket fall så ställdes enorma krav på yrkesskicklighet hos de anställda. Det gällde allt från sadelmakare, plåtslagare, och lackerare. Kunden har beställt en exklusiv bil som den sedan skulle hämta vid fabriken och då måste allt vara perfekt (med tanke på priset).
Det visades sig dock, att trots den yrkesskicklighet som fanns, att vissa bilar hade ”blizzters” eller blåsor i lacken efter lackering. Detta skapade stora problem och merarbete för lackerarna, men man löste det. Men eftersom merarbetet blev så stort så undrade man vad det berodde på. Lackerarna i måleriet hade en mycket lång yrkeserfarenhet, och var högt ansedda på företaget eftersom de skapade den unika lack som bilen stod för, så man var förundrade över att detta problem kunde uppstå. Lackerarna själva visste inte… De gjorde alltid som de brukade göra, och i de allra flesta fall med toppresultat.
Problemet växte sig för stort, och företaget valde att ta in någon utifrån att titta på problemet. Så in kommer en person, ingen erfarenhet av lackering, och ska syna vad de yrkesskickliga, stolta lackerarna gör. Jag behöver nog inte nämna att denna person möttes med enorm skepsis. Men den jobbade på, observerade, samlade in data, och analyserade. Totalt okunning kring måleriets och lackeringens konst, kom han fram till en analys. För det visade sig att de bilar som hade blåsor i lacken, målades och lackerades under sommarmånaderna. Fabriken bilarna byggdes i var gammal, men målerihallen var stor och luftig, med mycket ljusinsläpp, dock ingen AC. Så för att få en dräglig arbetsmiljö öppnade de yrkessickliga och högt värderade lackerarna portar och fönster i lokalen för att få svalka, vilket i sig medförde att små dammpartiklar hade fritt inträde i lokalen. Det var dessa som skapade problemet. Lösningen blev att installera ett AC-aggregat med filter, vilket var en obetydlig kostnad jämfört med alla omarbeten av lacken på bilarna.

Så varför berättar jag detta? Jo, för det spelar ingen roll hur skickliga eller duktiga vi är på något. Vi kan omöjligt ha kontroll på allt som påverkar oss i det vi gör. Vi är inte medvetna om de misstag vi gör, om ingen påtalar dem för oss. Att vara bra på något betyder inte att man är komplett i det man är bra på så länge man inte kan vara lyhörd för de misstag man kan göra.

Min lärdom är i alla fall att jag må vara bra på mycket, men jag lyssnar mer än gärna på andra kring det jag utför, och bemöter dem aldrig med skepsis för att de inte är lika kunniga som jag. För det är just det, de kan se det jag inte ser.

Annonser

Trygghet

Jag ska inte skriva något långt inlägg idag, utan bara kortfattat reflekterar över ett barns trygghet. Jag baserar min reflektion på min och min sons relation.

Jag har haft en kontinuerlig kontakt med min son sedan han var sex månader. Formen av kontakt har inte varit frivillig vare sig från mig eller mammans sidan, utan beslutad av domstolen. Jag har utan tvekan hela tiden velat varit mer närvarande i hans liv. Trots det, och med det beslutet så hade jag inte kunna bygga upp den trygghet min son har med mig idag.
Vad är ett litet barns trygghet? Kläder, ett designat och välstädat hem, leksaker, en snygg bil på uppfarten, att föräldrarna har bra jobb… Listan kan göras lång på vad som INTE gör ett barn tryggt i egentligen mening, men som gärna används för att bedöma lämpligheten hos föräldrar.
I höstas beslutade tingsrätten hur min son skulle träffa mig. De gick inte på min linje utan hänvisade till att eftersom jag skulle flytta så ville de inte att jag skulle ha honom mer. Nu har jag flyttat och han stormtrivs, inte med huset, utan att vara med mig!!! Oavsett var vi är är han trygg med mig, och kommer alltid att vara det. Trygghet är enbart närvaro, värme och kärlek, ingenting annat!